Pimpla...

Det var igår när jag pratade med min moster hemma i Arjeplog som vi vi kom att diskutera vinterfiske. Det var fint väder i Norrbotten de hade ett gäng åkt ut med skotern för att passa på att njuta av det fina vårvädret. Men pimpla?!

Det måste nog vara en av många, eller egentligen kanske den enda vintersysselsättningen som jag aldrig har förstått mig på. Visst kanske man vill ha lite färsk fisk. Men hela grejen med att pimpla går ut på att sitta och vänta framför ett litet hål i isen på att en liten, liten fjutt abborre ska nappa (det händer ibland att man får en liten fisk som man då släpper tillbaka. Allt förgäves!). När den har gjort det är det inte ens säkert att man får upp den. Det är nämligen så att det är nästintill omöjligt att fånga upp den fisk som ligger och hånar en under isen.

Titta ett hål i isen! Någon där?!

När jag ar liten och bodde kvar hemma i Arjeplog så brukade vi ibland åka ut till stugan och när ingen hade något att göra...eller när någon hade bestämt sig för att det skulle vara kul att pimpla så packade vi skoterkälken med fikabröd, kaffe och saft och så åkte vi ut någonstans ute på sjön, långt bort från allting annat. Man har som inget val. Och sen så sitter man där ute på någon renpläd mitt på det öppna sjölandskapet och tittar ut mot den vita isen, den vita skogen, den vita himlen och tänker: "Fy faan!".

Jag brukar få ångest på söndagar. Vet inte varifrån det kommer, men det har alltid varit så. Kanske på grund av att man hade skola dagen efter. Eller så kanske det bara är som det är under mellandagarna och det nyligen upplevda påsk att det ingenting händer över huvud taget. Det är helt dött. Så känns det att pimpla. Det ödslar min tid!

Jag höll nästan på att glömma, de kallar det för sportfiske..haha! Sport var då?! Att sitta på en pall (trästubbe) och titta djupt ner i ett vattenhål?! Ja, vissa kanske ser det som en sport. Det är ju åtminstone en ganska beprövad utmaning att bara sitta där och vänta...vänta...vänta...på att ingenting ska hända.