När blir ni nostalgiska, så här brukar det se ut för mig...

Det är något märkligt med tiden från gymnasiet. Det känns nästan som om det är de tre åren på den humanistiska linjen i Paris till stor del bidragit till den person som jag är idag. Vilket kanske inte är helt märkligt.

 Hur jag kom in på det spåret är rätt så enkelt. Jag började tänka på byggnader, sen arkitektur och sen min specialisering på gymnasiet. Utöver de vanliga kurserna och de tre obligatoriska konsttimmarna, valde jag till 6 timmar extra. Varav 3 av de gick i konsthistorians spår. Ett av de ämnena som vi behandlade där och som så småningom skulle bli ett av examens ämnen var just arkitektur. Jag minns väl att jag innan dess aldrig riktigt tänkt på arkitektur som konst. Mer fel kunde jag inte ha haft!

Den mest påtagliga är Hector Guimard som bland annat ritat ”Les Colombières” och givit (enligt min åsikt) namn åt arkitekturens jügendstil. Se bara på tunnelbaneingångarna i Paris!

Ungefär samtidigt en helt annan stil med bland annat Charles Édourd Jeannet också kallad Le Corbusier och Robert Mallet-Stevens. För de intresserade har bland annat (om jag inte minns helt fel) Villa Cavrois av Mallet-Stevens används till filminspelningar under tidigt 1900-tal.

Om att fullständigt skita i sin medmänniska...

I samhället finns det två stycken kategorier av människor, eller kanske tre. Den första är de som mest av allt suktar efter att skaffa barn, den andra är den som inte alls vill ha några och den sista skulle vara den som kanske vill ha, men att det inte är någon nödvändighet. 

Det kanske inte spelar någon roll vilken kategori man tillhör, men någonting händer med folk så fort som de blir förälder. Det är som om att de blir högfärdiga och placerar sig i centrum. De skiljer ut sig från vardagen och den andre medmänniskan. Har ni aldrig promenerat på gatan och varit på väg att möta en barnvagn, kollat föraren i ögonen och i sista minuten väja åt sidan för att de inte flyttar på sig. På en smal gata är det vi som får gå ner på vägen, det är knappt man hinner kolla efter bilar. Man får helt enkelt välja. Bli överkört av en bil, eller en barnvagn och dess förare samtidigt som man får sig en rejäl utskällning. 

Tänk er nu en smal trottoar och tre stycken barnvagnar som rullar bredvid varandra och som snart möter upp er. Mammorna, eller papporna har solglasögon på sig och tittar varken åt sidan eller lite snett. De är ytterst målmedvetna. De ska från A till Ö och ingen, jag menar verkligen ingen, ska få stå i deras väg. Inte ens när den ena barnvagnen skjuter undan den andra så att den nästan kommer ut på gatan. I stället hakar de fas i varandra och tävlar om vem som ska få gå före. Är det någon slags maktspel?! Det skulle kunna jämföras med vissa djurs beteende. Rena rama djungeln om ni frågar mig. 

Jag uppmanar alla barnvagnsförare som inte tar hänsyn till sina medmänniskor att ni helt enkelt börjar med det. Ni äger inte gatan! Och det är inte för att ni fört ett nytt liv till planeten att ni har några fler rättigheter än andra. Är ni bittra så tänk då att det var ert val och ingen annans. Respektera fotgängarna! Tack!

Om att inte tycka om skinkost, eller annan mjukost på tub...

Jag anser mig själv vara rätt så förtjust i mat. Jag är inte svår när det kommer till att testa nya saker. Snarare tvärtom, jag skulle nog till och med påstå att jag strävar efter dessa. Och skulle jag tillsätta mig själv en dödssynd så skulle det vara frosseri.

Men det ska vara goda saker. Jag skulle aldrig någonsin ställa mig och koka bruna bönor eller ärtsoppa för att jag tycker att det är gott, för det är det inte. Men då säger ni kanske att smaken är subjektiv! Visst, det kan jag hålla med om, men visst finns det ändå ett gemensamt tycke över vad som är ätbart eller inte?!

Anledningen till det här inlägget är att jag igår, när jag gick från matvarubutiken stannade upp vid en rätt så stor skylt med två jättestora färskost tuber. Den ena innehöll chorizo, medan den andra, ja, det kom jag inte ihåg just nu, men det var nog inget gott. Jag har aldrig någonsin förstått mig på det där med färskost i tuber. Det är ju inte gott.  Det låter inte så trevligt heller, jag menar: ”skinkost”, vad är det?! Är det så svårt att plocka fram ett skinkpaket och en ost och sen lägga på mackan?! Men då säger väl ni att det inte är samma sak. Det kan jag hålla med om. Skinkost är inte gott!

För några år sedan så tänkte jag att jag skulle ge det en ny chans när jag såg att de hade gjort färskost med renkött. Jag tänkte att det kan man inte misslyckas med. Där hade jag helt fel, det var förfärligt dåligt! Där kan man prata om bortkastade pengar.

Sommar fast ändå inte!

På morgonen när jag klev ur sängen gjorde jag det med stort nöje. Solen skiner, kaffet och gröten (som jag faktiskt gillar att äta på morgonen, det känns helt enkelt konstigt om jag inte får min gröt) väntar. Det kanske till och med var stor tid för att inviga mina nya shorts som jag inhandlade i mitten av februari (med tanke på att det fortfarande var snö kvar ute). I stället blev det kortärmad skjorta med uppvikta byxor i stället. Det var nog ett bra val!

Hela poängen i att beskriva dagens klädsel är för att få en bättre bild i hur jag kände min på tunnelbanan på väg till jobbet. Som sagt, solen sken, det var och är fortfarande rätt så skönt ute (det kommer nog även att bli varmare) och folk har fortfarande vinterkläder på sig! Det kanske är jag som är konstig som redan invigt sommarkläderna. Men å andra sidan så tänker jag att hade jag haft på mig en duffel, underställ och … ja, vinterkläder i största allmänhet så hade jag dött av värme.

Jag menar, nu har jag t.o.m. ett bi som surar utanför mitt fönster…vad är det om inte ett sommartecken?! 

Arjeplog-Arvidsjaur-Arlanda-Märsta-Stockholm!

Visst är Arlanda flygplats ett av de trevligare flygplatserna som man varit på, men det är ju inte helt felfritt. Jag landade idag vid terminal 3 och var i behov av att fylla på mitt SL kort för att ta mig in till stan på det billigaste sättet. Och för att jag ändå behövde det senare. Börjar med att gå till teminal 2 och frågar på en kiosk där om jag kan fylla på mitt SL kort. "Nej, du måste gå till INformationsdisken till höger där". Går dit: "Nej, du måste gå till Pressbyrån i Sky City". Okej, visst, varför inte!

Jag tänker att jag frågar ändå på 7-eleven vid terminal 4 när jag ändå är där. "Nä, du måste gå till Sky City, vi gör inte sånt här". Vilken jädrans otrevlig ton (det hela var att de ändå sålde kuponger och remsor)! Tills lut kommer jag till Sky City och då har jag gått igenom hela flygplatsen, det enda som jag missat var terminal 5 efter passkontrollen.

Humöret var ändå rätt så bra i och med att jag äntligen fått komma fram, men den där...ja vad jag nu ska kalla honom...7-eleven personen gjorde de kommande fem minuterna till en bitter-jag.

Men efter många omständigheter kom jag äntligen fram till lägenheten via Märsta, T-centralen och en resa genom hela Stockholm.