Om att cykla

En vän sa till mig en gång: ”Jag tycker du är äcklig och vidrig som läser min privata blogg!”. Jag tyckte det var rätt så roligt i och med att en blogg per definition inte kan vara privat. Vill man hålla en dagbok rekommenderar jag att man skriver det på papper, old fashion way. Varför äcklig och vidrig?

Jo, för att jag kunde nu läsa alla otrevliga och vidriga saker hon hade skrivit om mina vänner.

Jag kan förstå att det är svårt att ta itu med det faktum att man blir påkommen och konfronterad i saken. Men det är bara att bita i det sura äpplet.

Nog om det, det var egentligen cyklister i större svenska städer jag skulle skriva om. Vilka jag nu är en del av under sommaren. Vad som för mig är helt obegripligt och nästintill ett rätt så stort irritationsmoment är den nonchalans som råder bland cyklisterna i staden. Hur ska jag beskriva det – ja…eller?! Jag brukar titta på de som cyklar framför mig ibland, speciellt vid övergångsställen och andra farliga korsningar, m.m. Och det är ingen, med några undantag som faktiskt ser sig för. Det vill säga att det är väldigt få som faktiskt kollar om det finns någon bil i närheten, om det är någon som är på väg att gå över övergångsställen, om det kommer någon annan cyklist bakom i större hastighet, om det är rött eller grönt ljus. De flesta bara skiter i allt. Jag tycker att det är respektlöst och framförallt farlig för en själv och andra att inte ta hänsyn till omgivningen! Jag slås varenda gång över hur egocentriska, själviska och otrevliga folk kan vara. Det gör mig ledsen på folk!